söndag 9 februari 2014

Spel & dansglädje...



Jag rymmer vardagen för en färd mot Värmlands skogar denna fredagseftermiddag. Sammanstrålar i en redig bil med fyra vänliga själar som också längtar efter musik och gemenskap i Västra Sund. Jag är mycket tacksam att slippa åka själv med tåg, utan istället får följa med Per och Ulf som också reser från Örebro mot Västra Sund. Vi hämta upp Anna på vägen mot Anders i Karlskoga, innan fortsatt mål  vid Arvika. När vi hämtar upp Anders stannar vi en stund, då han ska kika på en fiol med renoveringsbehov. Vi passar på att prova och beundra hans nya fina tiosträngade fiol... och faschinerats av Västanå teaters unika instrument som nyss fått nya strängar.

Det är rätt fint att småspråkas i bilen under färden på de snöiga vägarna. Vi diskuterar allt mellan familjeliv och jobb, hur man rår om sin tid, boende, instrument, och så får jag höra historier om fioler funna i katthål och återfunna gamla bortglömda noter i ärvda arvingars vrår. Någon slumrar en stund medan andra filosoferar kring ditt och datt.

Väl framme i Västra Sund några timmar senare har mörkret börja falla, och där väntar en (för mig) ny bekantskap, Magnus. Han har förberett och planerat en Marockans kryddstark måltid för oss. Min mor har åkt dit en stund tidigare och är honom behjälplig i köket, och vi hjälps åt att bära måltiden till bordet på verandan. Där serveras stark korv- och lammgryta med grönsaker, till couscous med mandlar på vackra keramiktallrikar.  Tjusig dessert med bär och kaffe till efterrätt. Jag klinkar lite på hans piano, och Magnus tar fram favoritmunspelet som går i fin tonart för låten, och hänger på i en liten fin improvisation ... innan vi tar oss mot festlokalen där det blir fiolspel och dans. En gång i månaden är det dans och musik för gladlynta, mitt ute i Värmlandsskogen, några kilometer från Arvika.



Stämningen är varm och inbjudande. Lokalen är inte särskilt stor, men människor i alla åldrar samsas fint genom schottisar och polskor i rummet. Ungdomar och äldre far runt, och något enstaka barn har följt med föräldrarna för värmlänsk varm samvaro. Först hänger jag på fiolspelet med de andra musikerna jag färdats med. Vi spelar på den lilla scenen, till schottiskursen. När danskursen tagit slut bjuds jag till dans, och får följa en trevlig kavaljer i schottis, vals och polska. Trångt men roligt är det. Vilken tur jag tog med dansskorna!



En stund senare efter snyggspelande musiker till dansen, blir det fikapaus. Stolar och bord fyller inom några minutrar dansgolvet. Magnus sjunger klämkäcka visor i mikrofonen medan besökarna köper och avnjuter varma eller kalla smörgåsar och läsk... eller kladdkaka och kaffe.

Medan dansgolvet röjs för mer spel och dans, hamnar jag över diskhon i köket där fler händer behövs. Jag torkar koppar och fat tillsammans med Anna, och samspråkar med övrigt kökssällskap. Någon har berättat för mig att Magnus sjunger sånger av Jacques Brel. När han kommer avslöjar för honom att jag älskar Brels musik, och genast sjunger han franska sånger medan jag torkar disk tillsammans med Anna, och Ulf.

En stund senare har en vänlig kille som heter Björn, visat att man kan gå upp och spela fiol på vinden om man vill. Vi norpar med oss min mor, som går samma fiolkurs som Björn... och sen sitter vi där på vinden i kylan och spelar Värmlänska- och Närkelåtar tills vi tappar rösten och fått kalla fingrar av kylan och fukten.

Nöjda och trötta lämnar jag och mor Västra Sund, som fortfarande är fyllt med spel och dansglada människor. Klockan har passerat midnatt för ett bra tag sedan... men vi vill hinna småprata över ett glas vin innan vi somnar strax innan tre-snåret.



Lördagmorgon sover vi länge, och jag väcks av sol på varmröd gardin. Vi avnjuter en god brunch och en skön stund tillsammans, innan vi kör förbi Rackstamuseets fina utställningar. Jag får nöjet att höra henne guida mig och en grupp besökare genom inspirerande och intressant utställning av Sigrid Hynell Fleischner. Jag hinner även hälsa på vännen Anders som just hållt invigningstal för Tor Alex Erichsens keramikutställning, och kikar på hans glittrande krukor med glada naturmotiv.



Tacksam och glad är jag, över att jag har äran och nöjet att möta så många fina och härliga människor. Att jag får uppleva så mycket fint i mitt liv, både i min vardag och på sådana här små "äventyr"som jag då och då beger mig ut på.

Nästa gång jag far mot Västra Sund, har jag lovat min nya vän Magnus att jag ska ha tränat lite på Brel-låtar på piano, så vi kan spela och sjunga tillsammans någon gång framöver. Och det ser jag fram emot. För jag vill väldigt gärna fara åter mot vackra värmlandsskogar. Och det kan också hända att jag möter några varma värmlänningar även i Örebro. För generositet, värme och musik... ja de förenar och glädjefyller oss människor.

*

Länk till Rackstamuseets pågående utställningar:
http://www.rackstadmuseet.se/index.php/utstallningar




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar